Rapport från medlemsmötet 15 april 2004

På medlemsmötet torsdagen den 15 april diskuterades meningen med föreningen – vad vi egentligen vill ha ut av vårt medlemskap.

15 personer kom och ordförande Kaianders Sempler inledde med att berätta om det europeiska forskarmötet, Euroscience Open Forum, ESOF, som går av stapeln i Stockholm i augusti.

Föreningen planerar ett seminarium för europeiska (och svenska) vetenskapsjournalister i anslutning till ESOF. Ett konkret förslag blev att bjuda in den norrmannen Svein Sjöberg, professor i vetenskapsteori vid universitetet i Oslo, som anser att vetenskapen bytt sida. Från att ha varit ett verktyg mot fördomar och förtryck har vetenskapen blivit ett redskap i händerna på etablissemanget. Som motpart i diskussionen kan Lena Torell, professor i fysik och vd för Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, bjudas in.

En viktig fråga är varför så få medlemmar kommer på medlemsmötena (5-10 pers). Behövs föreningen längre?

Av diskussionerna att döma behövs det en plattform där vi vetenskapsjournalister kan diskutera våra problem, framför allt vetenskapsjournalistikens relation till forskningen.
Vi behöver granska oss själva.
De flesta var överens om att vetenskapsjournalistiken har förändrats sedan föreningens födelse i början av 1970-talet. Det handlar inte längre främst om att förmedla forskningsnyheter, utan om att granska forskarvärlden. Vår roll har äntligen blivit ”den vanliga hederlige journalistens”. Eller?
Även forskarvärlden har förändrats. Enskilda forskare har blivit ”varumärken” och måste skapa ”produkter”. Det finns ett näringslivstänk i universitetsvärlden i dag.
Gapet mellan informatör och journalist är större än tidigare.

Och så var diskussionen tillbaka där den var vid förra årsmötet då ett förslag om stadgeändring som skulle utesluta informatörer som medlemmar, röstades ner.
Några medlemmar tycker att informatörer inte hör hemma i föreningen eftersom det minskar trovärdigheten för journalisternas oberoende. Det är en orsak till att några hoppat av föreningen. Samtidigt finns det bland medlemmarna informatörer som varit med sedan starten.
(I nuvarande stadgar står att föreningen kan välja in de som ”har till huvudsaklig eller väsentlig arbetsuppgift att utöva vetenskapsjournalistik inom dags- och fackpress, radio/TV”. Ibland klockrent, ibland svårtolkat.)
Inga nya förslag i frågan framkom.

Summa summarum efterlystes diskussionsmöten, hellre än möten där en inbjuden talare föreläser.

Det mest konkreta förslaget på medlemsmöten som kan locka folk kom från Anna Schytt, som hänvisade till föreningens ”storhetstid” för 5-10 år sedan. Då samarbetade SFVJ med Institutet för Framtidsstudier och hade möten med två inbjudna personer med motsatta åsikter – och sedan en öppen debatt. En klassisk seminarieform. Vi journalister är ju vana att hitta konflikter i möten och lyfta fram i ingressen, menade hon.

Ett annat förslag var att samarbeta med vetenskapsteoretiker och filosofer för att studera vår yrkesroll en smula utifrån. Det är ett sätt att granska oss själva.

Oberoendet gentemot forskarvärlden är viktigt och bör diskuteras kontinuerligt, tyckte de flesta närvarande.

EUSJA:s studieresor, där det svenska intresset är svalt, har lite av samma problem eftersom de ofta sponsras helt av olika företag. En 7-rättersmiddag mot en föreläsning om mobiltelefoner, typ.

Kaianders berättade om ett möte med forskningskommissionären Busquin i Bryssel förra våren, där EU-pengar till forskning och forskningsinformation presenterades (del av EU:s 6:e ramprogram). Alla länder tyckte att det lät bra, utom Sverige och Storbritannien som påpekade att journalister inte kan låta sig köpas/styras.

Kontentan av gårdagens medlemsmöte var alltså att föreningen ska bli mer ”proaktiv”. Granska oss själva. Ta upp aktuella och viktiga frågor till öppna diskussioner utifrån inbjudna personer med olika åsikter.

Avlyssnat av Eva Barkeman

PS.
Flera medlemmar som inte bor i Stockholmsområdet svarade per mail på Kaianders desperata upprop. Av geografiska skäl har de svårt att komma på mötena, men vill ändå vara med i föreningen för att ge legitimitet åt sin verksamhet som vetenskapsjournalister.